Spårkurs den 29-30/9 och 1/10 2006

Vi började kursen med spårteori på fredagskvällen. Vi pratade också en del om vad vi hade för förkunskaper och vilka förväntningar vi hade på kursen. Flisan har aldrig gått ett personspår så hon är alldeles "grön".
Mina förväntningar på kursen är att vi ska få en bra start på spårningen så att vi kommer igång "rätt" och sedan lära mig hur vi ska gå vidare med spårarbetet.
Våra kurskompisar är en jättestor, snäll rottiskille och en pigg och alert lapsk vallhundstik, båda två är jättesöta. På oss tre ekipage har vi två kursledare, hur lyxigt som helst!!!

Vi träffades 9.30 på lördagsmorgonen för avfärd till klubbens utmärkta spårmarker. Jag fick gå ut Flisans första spår, ett rakt 75 meters spår med leksak som spårslut och en spårpinne efter halva spåret. Spåret fick ligga ca en timme. När vi sedan gick spåret makerade Flisan att här ligger det nå´t när vi kom till pinnen, att hon inte tog den förstod jag för hon gillar inte att bära på saker. Hon stannade och nosade på pinnen så pass tydligt i varje fall att den inte gick att missa. I början på spåret snurrade hon runt och man såg att hon inte riktigt fattade vad hon skulle göra. Hon var litet osäker så jag gick väldigt nära henne och även om det tog lång tid med snurrar och avbrott för att titta på korparna, snusa på blåbärsriset och kissa osv så tog vi oss fram till spårslutet. Att ha leksak som spårslut för henne var inget bra, hon är inte så förtjust i leksaker och definitivt inte ute i skogen, så vi bestämde att det får bli godisbelöning på de nästföljande spåren istället! Som slutbelöning gjorde jag toarullar med skinka i, mums sa Flisan. Spårpinnarna tar inte Flisan i munnen, så det är något vi får träna på hemma. Vi får lägga upp det så att det blir "julafton" när hon hittar eller tar i pinnar. Än så länge får jag vara med och kolla noggrannt för hon markerar pinnarna, men det går snabbt och är inte så tydligt...
De fortsatta spåren blev svårare och svårare och på söndagen fick hon spår med först böj och sedan med 90 graders vinkel och lilltjejen fixade det! Sista spåret på söndagseftermiddagen blev som ett appellspår, två pinnar , två vinklar och en slutpinne, men inte riktigt lika långt som ett riktigt appellspår.
Jag strulade till det vid den andra pinnen, jag trodde att jag visste var den låg så jag tänkte inte släppa ut Flisan så "långt från spåret", men så klart så visste hon vart hon skulle , hon drog så bestämt i linan och markerade den så fint!
Vi fick prova litet budföring också, men Flisan tycker inte att det är så kul att lämna mig, så vi får nog börja träna med familjemedlemmar istället för "främlingar". När hon väl fattat vad hon ska göra tror jag inte att det är några problem för henne.
Sammanfattningsvis kan jag säga att kursen uppfyllde mina förväntningar med råge, vi har kommit igång rejält, jag precis hur vi ska fortsätta och det var sååå jättekul för både mig och Flisan!